hjortborg

hade mitt utvecklingsamtal med chefen idag. gick jätte bra. jag tänkte aldrig riktigt på det själv, men när jag och krille gjorde slut och jag inte hade en aning om vad jag ville göra av mitt liv, ingenstans att bo och allt var kaos i mitt liv. men hur som helst så visade jag tydligen inga av mina känslor på jobbet, och det hade han aldrig varit med om förut, allt nån som står i världens ände och ändå kommer till jobbet med ett leende på läpparna som att livet vore underbart. (jag bestämde ett möte med han precis efter allt det och förklarade läget så han liksom visste hur det låg till och så). jag är riktigt stolt över mig själv för det, och att jag tagit mig så här långt som jag gjort idag och att jag nu vet att jag är på väg någonstans. vilket jag inte visste för bara två månader sen