Jag gick åt andra hållet för att slippa se dig, för att slippa känna tårarna som först rinner ner för min kind och sedan långsamt söker markens närhet.

Då var jag hemma då. Efter en dag i ånge och sen fränsta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0