hjortborg

En dag när jag var ute och gick i den kalla snön. Så föll det en snöflinga precis på min näsa. Jag tog snöflingan i handen och tittade på den länge. Jag böjde mig ner och tog upp en annan snöflinga från den snö täckta marken jag tittade på den ett tag också. Då jag insåg att dom var olika. Varje snöflinga är unik. Så jag blåste bort flingan bort från min hand och ner på marken igen. Sen tog jag den snöflingan som föll på min näsa och sprang hem. När jag stog på bron upp till dörren så kom jag på att jag måste vara försiktig. Den har också ett varmt och fint hjärta som alla andra. Så jag la snöflingan precis utan för dörren. Men precis innan jag skulle gå in så tittade jag en sista gång på den vackra snöflingan som jag lagt där på bron med kärlek. Sen drog jag igen dörren.
Nästa dag gick jag ut igen för att ta hand om snöflingan. Men när jag kom ut så låg det massor av snöflingor överallt! Men jag visste att jag skulle hitta den igen.

För en äkta vän minns man. Så som jag minns dig. Och så som jag kommer att minnas dig.

Och du Felicia Maria Wikholm är den där lilla unika snöflingan som aldrig försvann utan du fanns och finns alltid där. Och var du än är så kommer jag alltid att minnas dig.

Så grattis din lilla äckliga fjortis! Fyfaaan! Nu är vi två äckliga fjortisar. Kul va? ;)

Jag glömde visst säga att jag älskar dig vännen min<3


(Första bilden på Feffe som jag tog, heh)